lillaruben

Lilla Rubenplutt har blivit kastrerad idag. Jag va jätte kinkig när ja lämnade han, känndes som om de va sista gången jag såg han. Kastrering e ingen stor grej för vissa men för mig som aldrig gjort något liknande med något av mina djur fick ont i hjärtat.

Men nu är han hemma och han lever. Levde lite för mycket när jag hämtade han så dom gav han lite lugnande. Går ju inte att hoppa å upp å gå så som han gjorde när man e ny opererad å har stygn som kan gå upp. Rubens ena kula låg i ljumsen så blev inte så stor op som dom trodde först när som trodde den låg i buken. Men kosta skortan ändå.

Ruben har äntligen lagt sig ner nu, envisats me å sitta en bra stund. Men ja la mig på golvet me han så lugnade han sig. De jobbiga nu är han piper, jobbigt å inte veta vad han vill eller om han har ont. Men lägger ja armen på han så slutar han. Älskade lilla Rubenplutt va de e synd om dig. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att ja sover på golvet med han i natt. Känns smidigast. Sängen kan bli bökigt när vi ligger alla 3 i den, me täcket å ifall han hoppar ner.

En jobbig sak är att jag trro att ja glömde sprutorna med lite smärtstillande i på biltaket å åkte iväg... Eller så ligger dom där bak i bilen, men kan inte sprinag ner för å kolla nu när Ruben e sån här. Provade att lämna han när ja gick te toan för å tvätta bort en blod fläck på linnet å hittade han flera steg bort.. Han vill va me mig så bäst att jag är hos han! Får leta efter sprutorna när Axel kommer hem, i värsta fall får ja la åka te vetrinären å be om nytt å hoppas att de inte kostar för mycket...