lillaruben

Vaknade upp med en klump i magen... Känns som igår, när Mamma kommer in gråtandes till mitt rum och berättar att Robban inte längre lever. Att han kört onykter utan bälte och åkt av vägen och krossats under sin bil... De e så orättvist, Robban va ingen som skulle dö så. Hade aldrig gjort någonting liknande förut.. Han va en Dj, behövde inte dricka för att ha kul. De kan hända den bästa så tänk alltid en gång till...

Idag har de gått 7år, får tiden verkligen gå så snabbt. Våran  syster har blivit äldre än dig och jag är ingen liten tonåring längre.. Försöker tänka på allt de roliga och allt de fina som vi gjort tsm, hur stolt ja va över att få vara din lilla syster. Hon som du alltig tog hand om, du va min familj. Men hur ja än gör så slutar allt de roliga i tårar, hur kan ja vara glad åt de vi hade nör de inte finns mer.. Inga nya minnen..

Tiden läker inga sår, blir bara lättare att leva med ärren som finns kvar. Men dagar som denna får man vara ledsen.. Jag va vid din gav igår me Mamma, lämnade ett fint hjärta och tände ett ljus för dig. Sov gott.

Så ikväll tycker jag att ni ska tända ett ljus för min bror, för alla där ute som mist någon.