Vila i frid..
Inatt hände de som jag hållt andan för så länge... Jag var först att se personen ligga död i sin säng... Känslan av att se nån ligga alldelles stilla med tom blick kan jag inte ge ord åt.. Hur man står alldellses stilla, håller andan för att man e så fokuserad på personens bröstkorg, ska den åka upp i ett andetag igen? Men inatt blev det inga fler andetag... Vila i frid.
Som tur hade jag Sandra i fickan, ringde henne för att jag va ensam på avdelningen och det vill jag hellst inte vara nu efter inbrotten... Skönt att inte va hellt själv.. Jag tackar också turguden för att detta hände när jag arbetade med bra personal som jag trivs med.
Vi gjorde iordningen personen, plockade fina blommor och stadade rummet. Tycker att de är viktigt, även om inga anhöriga skulla komma så ska de vara fint. Har ont i hjärtat att han fick ta sitt sista andetag ensam... De ska ingen behöva göra.. Men tyvärr handlar allt om pengar, 35 boende varav 2 man inte trodde skulle klara natten på 3 personal är inget att hurra för.. Ska alltid finnas pengar för ett vak.
Även om jag e ledsen att jag inte satt hos personen som avled så är jag glad att de blev som det blev. Jag vet inte hur jag hade reagerat...
Livets krettslopp och en vardag i vården..
Nu har vi slängt upp lite fler fåglar och jag älskar de!! Väggarna e ett riktigt litet lyckorus! Imön får ni önska oss lycka till på brännbollen!!! Klädångest inför utgången har jag till tusen... Men de får bli ett senare problem! Nu ska ja lägga mig i soffan emte världens bästa lilla vovve som ja ska sova borta imön... Hur ska ja klara de, ett helt dygn utan lilla Ruben..
Sov gott & dröm sött!
