Köttbullar!
Hej på er! De va ett tag sen.. Har inte tatt mig tid å sätta mig vid bloggen, inte haft nåt vettigt å säga!
Igår va de valpkurs igen, jätte kul för nu har vi börjat lära känna varandra bättre nu så känns inte lika mycke "prata inför klassen me finne på näsan" längre, mycket skönt tycker jag! Nu har vi bara kul me våra vovvar!
Vi övade på kontakt och inkallning! De vinnande konceptet för mig å Ruben är köttbullar! Han tycker de e så jäkla gott så han tittar mer n gärna mig i ögonen och springer fort fram te mig! Va lite nervös på just inkallningen, förra veckan gick de sådär... Han springer fort fram men sen tar de stopp, när ja räker fram handen för att ta han så smiter han undan... De fick vi jusom läxa te igår, att ja ska tvinga han vara nära mig. Dra in han me kopplet så att ja kan klappa han utan att han vill iväg. Övat mycke så igår gick de på första försöket på inkallningen! STOLT! Vill ju visa att man har övat å att man blir bättre!'
Ja berättade för kursledaren igår om mitt och Rubens problem... Han tycker inte jag är ett dugg kul, har svårt att få igång lek tex på kursen. Men det värsta är att när jag kommer inanför dörren, han tittar knappt på mig, bryr sig inte ett dugg... Om jag ska va ärlig så gör de ont i hjärtat... För en glad vovve när man kommer hem är ju något som slår allt me hästlängder! Är ju en av andledningarna till att jag skaffade hund, den blir alltid ärligt glad av å se en! Därför blir ja ledsen när min egna ögonsten inte blir glad av att se mig... För han e så glad i allt och alla andra, en främmling som kommer inanför dörren får kärlek och pussar men inte jag... Jag som trodde att chihuahuan var ägarmedveten till tänderna å verkligen älskade SIN människa.
Mina vänner å familj uppmuntar med å säga, klart att han tycker om dig!
Men de e lite svårt att tro när han blir så mycke gladare i alla andra...
Kursledaren fick även syn påRubens nakna mage och hals igår... När ja berätta om vårat kontakt problem så sa hon att kanske kans kliande e vårat problem. För Ruben kliar sig nämligen... Hon sa att han kanske förknippar mig men kliandet och när de kommer någon annan eller något nytt å spännande så glömmer han av de för stunden. Bara att hoppas att de e kliandet och att vi blir av me det. För i morses fick jag äntligen tag på en vetrinär som lyssnade och tyckte vi skulle komma in, så på månda ska vi te vetrinären.
Många ord blev det, hoppas ni orkade läsa igeneom och att ni kanske har liknade erfarenheter att dela med er av. Eller tips! Jag vet att han Ruben tycker om mig, ja e hans gosekudde och trygghet!
Mamma Mormor och jag på kinnekulle♥
Här ser Ruben grå å fin ut, ibland beige..
Soffgos! Försöker lära mig att ha färg på läpparna, rött äre här! OVANT e ju van att ha mina fjortisläppar!
Finaste lilla Ruben♥
Ha en bra dag!
