Sämst
Stackars lilla Ruben som har mig som matte...E hemma efter en promenad i skogen och ja känner mig så himla sämst.. Ruben skäller på varenda jobbare och drar i kopplet. Verkade så himla nervös. Va de verkligen så länge sen vi gick i skogen så att han hunnit bli osäker på miljön? Ja försöker verkligen, men allt ja gör tycks bli fel. Få han gå fint på vänster sida gick inte bra alls idag...Vist söker han ögonkontakt och lyssnar på namn men de andra verkar bara nervöst... Nu förstår ja verkligen hur man kan förstöra även den starkaste i flocken. Har ja gjort de tro? Känner sig inte Ruben trygg i mig? Ska man behöva ändra på hela sig själv för att ens hund ska bli en fin å trygg hund? Min hållning e kass måste den vara rak som en pinne för att han ska fatta att ja is the king? Ååå va besviken man blir på sig själv... Alltid trott att ja e bra me hundar.
Ni får ursäkta för ett nedstämmt inlägg men alla dagar har inte solsken.
Idag gifte hon sig. Jag var inte där men har sett bilder på henne, så himla fin va hon. Såg så lycklig ut. Men ändå kan ja inte le ärligt. Kände hur ögonen tåras och ja tänker på han. Han som vi trodde skulle bli din äkta man och din framtid. Istället ligger han bregravd på den kyrka som han så gärna ville gifta sig me dig i... Min bror. Snart har de gått 7år... Känns som igår... Tiden läker inte såret, inte mitt iaf. De e så orättvist att jag inte får krama han längre. Men ändå e ja glad för hennes skull, idag blev hon fru åt en jätte fin man som har gett henne 2underbara barn. Glad för hennes skull att hon fick sin familj!
Inatt är de sista natten på veckan, skönt de men nästa vecka kommer 4 till. Har ja vart ledig en helg på hela sommaren elle? Men va gör väl de, kommer väl en ny sommar får man hoppas!
Ha en fin kväll och njut lite åt mig me e ni gulliga!
