lillaruben

Så måste de va, att jag enligt Ruben e en tjötkärring! En som bara tjötar om att man ska vara tyst och gå fint... Ja e väl som en jobbig förälder å Ruben e min tonåring som slutat lyssna..

Eller kan de inte va så? Att de e därför Ruben inte blir glad när han ser mig, han har ingen respekt för mig. Alla andra e bara hans lekamrater som busar å gör livet kul för han, klart man blir glad då. Me dom har man inga måsten å inget tjöt.

Kan ja få några konkreta tips, hur vinner man hundens respekt? Nån gång måste man väl bara få vara me sin hund, gosa i soffan. Eller måste man va "på" hela tiden, lyd mig lyd mig jag e bäst å du e sämst?



Nu har de gått någon vecka sen kastrering! Allt läker fint å ser bra ut!